Min absoluta favoritgrönsak är tomaten. Färsk är den sällan god i Sverige. Hård och smaklös. Någon enstaka månad om året kan man äta riktigt goda, söta och solmogna tomater även i Sverige. Annars får man bege sig utomlands.
Men tillagad är tomaten drottningen av alla grönsaker. Tomatsås är en fantastisk grund till såväl pasta som grytor och soppor. Som salsa med kryddor och lite marinad är den underbar och som tillbehör till kött och fisk.
Här är mitt allra bästa tips när ni handskas med tomater, oavsett vad ni vill göra: använd några nypor socker. Alltid. Tomatens smak förstärks enormt med lite socker, inte så mycket så att det blir sött. Bara för att förstärka smak, som krydda.
Här får ni mitt bästa recept på tomatsås. Nyckel förutom socker är lång koktid. Det finns ingen italiensk husmor som kokar sin tomatsås kortare än 45 minuter.
Klassisk tomatsås - till pasta, pizza eller som grund för något annat
- 1 sats
500 g krossade tomater (ICAs med basilika eller vitlök har god smak. Vilka som helst går dock utmärkt.)
1 dl vatten
1 msk kalvbuljong
1 lagerblad
2-3 tsk socker
salt och peppar efter smak
några stänk vinäger
torkad basilika
Låt allt koka upp och sedan koka på svag värme minst 45 minuter utan lock. Rör då och då.
Kalvbuljongen ger såsen en annan fyllighet, vinägern för att balansera med lite syra. Och sockret tar fram tomatens hela smak.
onsdag 28 januari 2009
fredag 23 januari 2009
Trendspaning 2009: gelé
Gelén är ett klassiskt tillbehör till exempelvis rådjursstek men har fört en tynande tillvaro de senaste decennierna. Men jag tror att gelén får revansch under 2009 för både restauranger och hemmakockar.
Själv invigde min ännu mer matnördiga pappa mig i hyllningen till gelén redan 2007 och jag har under hela 2008 använt den mer och mer. Initialt som en liten mellanrätt, nu på senare tid som garnityr till varmrätt.
Låt mig ge några exempel:
Själv invigde min ännu mer matnördiga pappa mig i hyllningen till gelén redan 2007 och jag har under hela 2008 använt den mer och mer. Initialt som en liten mellanrätt, nu på senare tid som garnityr till varmrätt.
Låt mig ge några exempel:
- Äppelgelé med hög syrahalt - baserad på äppeljuice. Passar utmärkt som mellanrätt.
- Calvadosgelé - baserad på äppeljuice. Gjuts i form och skärs till önskvärd form. Passar fantastiskt bra till gris, exempelvis ungsstekt grissida. (vår nyårsrätt 2008)
- Bär i vingelé - färska bär och en sötsyrlig lag av vatten, vin, socker och citron. Serveras i snygga glas och blir en fräsch och lätt dessert.
Du kan göra gelén med vilken smak och styrka som helst, helt skräddarsydd till den rätt du ska servera. Förrätt, varmrätt eller dessert spelar ingen roll.
Inte övertygad? Då vill jag poängtera en sista sak: geléns utmärkta egenskap att den går att forma till vilken form som helst när den stelnat. Tryck ut med en stans eller handskär egen form.
Nyårsrättens helhet var: ugnstekt grissida, salviabrässerad bratwurst, surkål, calvadosgelé och potatisrullar med soltorkad tomat och purjolök.
Stockholms bästa kött
Jag älskar kött. Verkligen älskar. Så jag beställer gärna kött på krogen. Och krogen besöks frekvent. Tack och lov är min man svår matnörd också.
På födelsedagen innan jul bjöd så min snälla man Markus mig på middag på Grill. Och jag beställde entrecôte KOBE-style 300 g. Givetvis, eftersom jag är tjej, tänkte jag "jag kommer aldrig kunna äta upp så mycket kött själv". Det kunde jag, visade sig.
För när jag tog första tuggan dog jag och kom till kötthimlen. Ren och skär matupplevelse, jag svävade lätt ovanför stolen. Sen sköts tillbehören åt sidan för att inte ta upp onödig plats i magsäcken och min korta kärleksaffär med Stockholms bästa kött inleddes tills tallriken var renskrapad.
Jag har aldrig, jag upprepar, aldrig ätit så bra kött i Sverige tidigare. Och den hamnar högt upp på all-time-high world wide.
Gå till Grill och dö sedan lycklig.
På födelsedagen innan jul bjöd så min snälla man Markus mig på middag på Grill. Och jag beställde entrecôte KOBE-style 300 g. Givetvis, eftersom jag är tjej, tänkte jag "jag kommer aldrig kunna äta upp så mycket kött själv". Det kunde jag, visade sig.
För när jag tog första tuggan dog jag och kom till kötthimlen. Ren och skär matupplevelse, jag svävade lätt ovanför stolen. Sen sköts tillbehören åt sidan för att inte ta upp onödig plats i magsäcken och min korta kärleksaffär med Stockholms bästa kött inleddes tills tallriken var renskrapad.
Jag har aldrig, jag upprepar, aldrig ätit så bra kött i Sverige tidigare. Och den hamnar högt upp på all-time-high world wide.
Gå till Grill och dö sedan lycklig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
